BloggProffs

Vad är "neuropsykiatri" inom vuxenpsykiatrin?

Följande har jag hämtat i Tidskriften för Svensk Psykiatri # 2 maj 2006 och är ett debattinlägg skrivet av Lena Nylander

 

 

På senare år har termen neuropsykiatri kom-

mit att användas allt flitigare. Med det me-

nar de allra flesta i dag ADHD och autismspekt-

rumstörningar. Överläkare Lena Nylander i Lund

ifrågasätter terminologin, men välkomnar det

neuropsykiatriska arbetssättet.

 

 

Neuropsykiatri” inom vuxenpsykiatrin har i Sverige tidigare be-

tecknat enbart demenssjukdomar, och gör fortfarande det på vis-

sa håll. På senare tid har i Sverige ”neuropsykiatri” ofta kommit

att användas om enbart ett par diagnoser, nämligen ADHD och

tillstånd inom autismspektrum. ADHD och autismspektrumtill-

stånd har gemensamt att de kan diagnostiseras i barndomen och

alltså inte debuterar i tonår eller vuxen ålder, men har i övrigt olika

diagnoskriterier. I andra länder har man i ”neuropsykiatri” inbe-

gripit exempelvis epilepsi, MS, hjärnskador, Parkinsons sjukdom

och andra neurologiska sjukdomar med beteendemanifestationer.

Neuropsykologi brukar definieras som studiet av sambanden mel-

lan hjärnan och beteendet.

För mig är det självklart att all psykiatri är neuropsykiatri men

att detta inte behöver innebära att man förkastar exempelvis upp-

fattningen att upplevelser och erfarenheter har stor betydelse, eller

ser sin patient på något ”reduktionistiskt” sätt. All psykiatri är allt-

neuropsykiatri – också. Nya arbetssätt kan och bör vara komplette-

rande, inte uteslutande, och det finns ju mycket modern forskning som

talar för att hjärnan förändras av våra upplevelser. Att man åter satt de

kognitiva problemen vid schizofreni i centrum har bidragit till större förstå-

else och bättre insatser för dessa patienter och jag har inte hört någon

tycka att detta har deformerat psykiatrin eller inneburit en förenklad syn på

 patienterna. Allt fler psykoterapeutiskt arbetande psykologer och läkare tar

med patientens kognitiva förmågor i sin bedömning och behandlings-

uppläggning.

 

 

Fördel för psykiatrin

Om man skall behålla termen ”neuropsykiatri” inom vuxenpsyki-

atrin, så tycker jag att den bör betyda: Inte vissa diagnoser, utan

ett arbetssätt, som inbegriper även de kognitiva funktionerna och

som självklart ser hjärnan som det organ där psykiatriska symtom

uppstår och uttrycks, och där sammansmältningen av en individs

upplevelser och erfarenheter – av omvärlden och av den egna per-

sonen – sker, med de resurser som står till buds.

Att använda ett neuropsykiatriskt arbetssätt tror jag skulle vara till

fördel för psykiatrin i dess helhet, och inte minst i alla de fall där

man har svårt att förstå sig på en patient, eller där patienten trots en klar

psykiatrisk diagnos och rimlig behandling ändå har kvar ett

funktionshinder.

Ett neuropsy-kiatriskt arbetssätt innebär att man, i samarbete med patien-

ten och anhöriga, med standardiserade metoder kartlägger patientens

kognitiva funktioner och gör en noggrann utredning av starka och

svaga sidor – de svaga för att om möjligt ställa diagnos, de starka

för att veta vad man kan bygga på i behandling. Man måste veta hur

patienten tar in och bearbetar information för att kunna be-

möta och kommunicera på ett individanpassat, adekvat sätt.

En sådan undersökning inne-bär ofta att patienten får såväl insikt

som bekräftelse, och kan i så måtto vara en viktig del av

behandlingen. Det neuropsykiatriska arbetssättet innebär också att

man, oavsett patientens ålder, tar upp en utveck-lingsanamnes från

födelsen och framåt.

 

Respekt för patienter

Ett neuropsykiatriskt arbetssätt innebär respekt för patien-

tens svårigheter, erfarenheter och personlighet. Diagnosen

blir mindre viktig än individen – varje människa har rätt

att bli förstådd. Det är de professionellas sak att försöka för-

stå, och patientens (och anhörigas) sak att förklara och visa

så att det går att förstå. Neuropsykiatriskt arbetssätt kräver

ett nära samarbete och en ömsesidig förståelse för varandras

kompetensområde mellan läkare och psykologer. Alltså finns det

för det första ingen anledning att i vuxenpsykiatrin tala om enbart ADHD

och autismspektrumtillstånd, till skillnad från alla andra di-

agnoser, som neuropsykiatris-ka funktionshinder. Man kan

ju dessutom ha ett kognitivt funktionshinder utan att passa

in i någon diagnosgrupp.

För det andra är ”neuropsykiatri” inte vissa störningar/av-

vikelser, utan ett arbetssätt där man, utan att behöva förkasta

andra synsätt och förklaringsmodeller, också tillsammans

med patienten kartlägger och försöker förstå hennes hela ut-

veckling och kognitiva funktion för att komma fram till en

helhetssyn som gagnar patienten. Som Kierkegaard har skri-

vit: För att förstå en människa måste man förstå vad just den

människan förstår.

Lena Nylander

 

 

”Hjärnan

är det organ

där psykiatris-

ka symptom upp-

står och uttrycks

och där samman-

smältningen av en

individs upplevel-

ser och erfaren-

heter sker”

 

, , , , ,

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu