455 o1 o1

Se mig för den jag är.

Jag är inte den där förkortningen.

Jag är människa.

Jag skäms inte för min diagnos, men jag är mycket mer än den.

Se på mig som jag ser på dig, medkännande och förstående.

Se bortom mitt udda beteende, bortom perioderna utan självkontroll, bortom mitt behov av rörelse och förändringar, bortom monotonin och rutinerna som jag måste ha. Se bortom min kaotiska röra här hemma och min bristande koncentration.

Ge mig utrymme, ge mig tid och mer än en chans.

Låt mig lära hur livet ska fungera för att jag ska må bra.

Hjälp  mig med mitt självförtroende fastän jag inte är som de du kan se upp till. Låt mig få känna att jag duger fastän jag inte alltid passar in i ramarna. Älska mig även de värsta dagarna.

Försök förstå att jag verkligen försöker förändra mig. Ibland är det väldigt tufft.

Jag är fortfarande en människa.

Ge inte upp, jag behöver dig.

Jag kämpar verkligen för att passa in, för att kunna bli som han eller henne, som är så duktig och beundransvärd. Det ser så enkelt ut, det låter så enkelt, men för mig är det väldigt svårt.

Du vet, alla de där ”enkla sakerna”:

• Tyst!
• Sitt!
• Lyssna!
• Pilla inte på det där!
• Slappna av!
• Ta dig i kragen!
• Sluta dagdrömma!
• Avbryt inte hela tiden!
• Var inte arg alltid!
• Var inte taskig!
• Kan du inte göra som alla andra?
• Kommer du ihåg det där nu?
• Kan jag lita på det nu?
• Var har du lagt mina xxx?
• Lagom är bäst!
• Har du glömt det redan?
• Varför gör du aldrig nåt?
• Vad har du gjort hela dagen?
• Hur ser du ut egentligen?
• Du vill aldrig göra något!
• Du är aldrig nöjd!
• Du gnäller jämt!
• Du ska jämt säga emot!
• Du bryr dig inte om någon annan än dig själv!
• Hur kör du egentligen?
• Tappade du nycklarna nu igen?
• Är pengarna redan slut?
• Var har du varit? Varför skrev du inte en lapp?
• Varför svarar du inte i telefon?

Jag är fortfarande en människa, väldigt unik och mycket speciell.

Andra bloggar om: ADHD, ADD, anhörig, sambo, vuxna, barn, funktionshinder, tips