En sida om ADHD
fredag, maj 25th, 2007Jag har nu lagt till en sida om adhd här på bloggen. Som en del av er vet blev jag själv diagnosticerad för ungefär ett år sedan. Då var jag 37 år och hade alltså levt ett helt liv med adhd utan att veta om det själv. Däremot har jag fått erfara alla de problem som man får leva med som adhd:are.
När båda mina föräldrar dog för tre år sedan och jag dessutom hamnade i skilsmässa samma höst så rasade hela min trygga tillvaro. Det fanns ju inte längre någon som kunde bistå mig och hjälpa mig ur olika bekymmer längre. Det har varit min trygga tillvaro som gjort att jag inte hamnat i trubbel så som många gör när de har adhd.
Men att plötsligt bli helt ensam med två döttrar(varannan vecka) utan att veta vare sig hur man tar hand om pengar, sköter ett hem eller sig själv blev för mycket och då sökte jag hjälp hos den psykiatriker som jag tidigare var i kontakt med under ungdomsåren. Han skrev en remiss till adhd-kliniken på Lunds Universitetssjukhus och ungefär ett år senare fick jag min diagnos.
Till en viss del har det varit en lättnad men också en sorg när man förstått hur mycket galet man gjort och att man faktiskt hade kunnat fått hjälp redan tidigare. Men man kan inte belasta sjukvården eller någon annan än mig själv för jag har alltid varit väldigt mån om att ”keeping up the appearence” och mer underdrivit än överdrivit i kontakt med de som skulle kunna hjälpa mig.
Jag märker dock att ju äldre jag blir desto svårare är det att hålla masken och desto mindre mån är jag om att verka normal. Det är ungefär som om censuren lagt av. Fast ibland anstränger jag mig förstås för barnens skull eller för Mickes skull när vi träffar deras vänner, skol- och arbetskamrater. Nackdelen med dessa ansträngningar är att man blir urlakad och tom inombords.
Utanpå syns det inte att jag har adhd. Hade du mött mig och vi hade umgåtts en dag hade du förmodligen blivit förtjust av min charm och avväpnande attityd. Men det betyder inte att jag gillar dig utan är mera ett sätt att få tiden att gå så smidigt och okomplicerat som möjligt. Jag är inte ett dugg intresserad av dig och genomlider de flesta relationer till andra människor med tankarna på helt andra saker. Det i sin tur betyder att jag inte vill ha vänner för jag sårar dem alltid. Däremot älskar jag barnen och min sambo. Men hur det där med barn och sambo kan fungera när man skyr människor i övrigt får jag beskriva lite senare.
Att umgås och vara tillsammans med djur ger mig också väldigt mycket. Inte bara för att de ger sin villkorslösa kärlek utan också för att de kommunicerar utan ord. Jag kan studera deras kroppsspråk och uttryck i flera timmar utan att tröttna. Jag gillar att pyssla om dem och se till att de har det bra eftersom min belöning från dem kommer omedelbart. Människor ska alltid krångla till saker och när man själv är en kringelkrångla som tänker alldeles för mycket så är det skönt att ha sina bästa vänner i djuren. De gör mig till en enkel människa och återför mig ned till jorden.
I mediabruset fann jag några artiklar och annat som är relaterade till adhd:
Dagens Medicin: ADHD förändras med åldern
SvD: Spel tränar hjärnan hos barn med ADHD
SvD: Lång väntan på ADHD-diagnos
Unt.se – Även lindrig adhd är ett socialt handikapp
Pressmeddelande – Barn med adhd har svårt att få kompisar
Oklart varför fler barn drabbas av adhd
”Sen språkutveckling kan följas av adhd”
Kan fiskolja lugna barn med ADHD?
ADHD-projekt ska minska risken för återfall bland kriminella
Fångar får inte medicin mot adhd
ADHD-projekt på Norrtäljeanstalten stoppas
ADHD-projekt bland fångar stoppas
Slipper fängelse på grund av ADHD
Vuxna med adhd får dålig hjälp
Behandling av ADHD på anstalt i försöksprojekt
Intagna med adhd ska få medicin
Intagna med adhd ska få medicin i fängelset
Lång väntetid på vård för vuxna med ADHD
Föräldrar vill ha kvar dynamiska gruppen
Orimligt lång väntan på diagnos i Göteborg