455 o1 o1

Corvus corone corone – så vacker att man nästan blir sjuk

Kråkan är enligt svensk folktro en av fågelvärldens mest intelligenta varelser:

” Bryter hon benet av sig, spjälkar hon det själv med grässtrån.” (Liden, Medelpad).

” Har hon löss, befriar hon sig från dessa genom att som räven lägga sig i vatten.” (Sibbo, Sv Finland).

Dessa påståenden är nog en smula överdrivna, men kråkan anses inte så bundna av instinktshandlingar som andra fåglar och lär sig därför snabbt nya saker. Man har t.ex. funnit att kråkor ibland vittjar fiskarnas saxar och ståndkrokar vintertid genom att dra upp revarna och äta betesfisken. Kråkan var i gamla tider ansedd som Odens fågel. Så småningom övergick den i folkmedvetandet mer och mer till att bli Hins fågel. Därmed följde att kråkan ansågs ha en del att göra med häxor och ”kloka”. Häxorna kunde uppträda i kråkgestalt och tysk folktro uppger, att när häxorna samlades hos fan, uppvaktades den onde av kråkor och själva kunde de ha umgänge med honom i kråkgestalt. När en trollkunnig människa dog, syntes kråkor vid dödslägret. Vid självmördares gravar såg man dem ofta samlade.

Svartkråkan förekommer i en stor del av Europa och Asien. I Sverige har observationer av den ökat den senaste tioårsperioden. Om det beror på en faktisk ökning eller på ökad kunskap bland fågelskådare är däremot osäkert.

Han är helt svart, lite glänsande i violett. Vingarna och stjärten är grönaktigt purpurglänsande. På halsryggen är fjäderspolarna synliga.

Längden kan uppgå till 48 cm. Vingspannet kan vara 84-100 cm och vikten 550 gram.

Under fortplantningstiden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. Kråkan bygger sitt bo i slutet av mars eller i början av april, i höga träd. Gamla bon repareras ofta och används på nytt. Underlaget består av torra kvistar. Ovanpå dessa läggs gräs, bastremsor, rötter m. m., därefter ett lager lera och innerst ull, hår, borst och andra mjuka saker. Äggen är 3 till 6 till antalet. De är gröngrå, fläckade med leverbrunt och askgrått. Honan ruvar ensam, men båda föräldrarna vårdar ungarna, som, även sedan de lämnat boet, förses med föda och då ofta äter ur gapet på de gamla.

Arten kråka är sällskaplig och begåvad, både kroppsligt och till förståndet. Synen, hörseln och luktsinnet är skarpa. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas byte. Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan dess uppmärksamhet och förföljs under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.

Kråkan har en mycket varierad kost. Den innehåller till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och ägg.

Vill du lyssna till en kråksång? Då kan du gå till SR P2 där kråkan varit en av månadsfåglarna.

Vill du se skärpan i en gråkråkas öga. Titta in till photoimagine här på wordpress!

Andra bloggar om: kråka, svartkråka, djur, natur, foto