Men om man tänker efter en stund så behöver inte ordet ensam vara så beklagansvärt. Man kan istället använda ett annat utryck. Vad sägs om att vara SINGEL? Då är man ju också ensam. Knappast beklagligt att ha framtiden fylld av möjligheter? Att ta sig fram på livets väg helt beroende av sig SJÄLV?

Själva ordet ENSAM låter ganska vackert också….jag gillar ord med s och mjuka konsonanter som m och n.

Förresten! Visst är det skönt att vara ENSAM med sin älskling? Ostörda, alldeles för sig själva, med totalt fokus på varandra.

Men rent personligen gillar jag ju ensamheten också. Främst därför att det är en sådan ansträngning för mig att ha alltför mycket rörelse runtomkring mig . Inte för att de är människor, utan därför att de bidrar med en stimulans som jag har svårt att hantera alltför långa stunder. Det är ju därför som måndagar är min favoritdag. Då får jag ledigt efter helgen med familj, rörelse, ljud och allt som osilat bombarderar mina sinnen.

Fast tänker man i andra banor och likställer ENSAM med ISOLERAD, därtill känslomässigt isolerad, utan en enda mänsklig själ att dela sina tankar med, då är inte ordet ENSAM särskilt vackert……jo, rent ljudmässigt då! I mina öron.