Kommentarer till kLoTtErPlAnK

Av: Isabelle

Isabelle — Sun, 23 Dec 2007 16:15:17 +0000

Åh, knäck!!! Det hade jag ju helt glömt bort! Själv har jag bara befunnit mig i en lussebulls-psykos och är inne på min sjunde sats…
Knäck gjorde jag i oktober eftersom det absolut inte gick att vänta till juletider när man väl blivit sugen på något.

Men tur är att jag inte bor i stan längre – för då kunde jag sätta mig i en taxi mitt i natten tills jag fick tag på det jag ville ha för stunden! Impulsivitet? Nej, inte alls…

Du?! Min knäck blir alltid bara mjuk och seg… Något råd???

Kram // Isabelle

Av: Helene

Helene — Thu, 20 Dec 2007 10:42:13 +0000

….Jag önskar dig en underbar jul!! Största KRAMEN till dig, du tappra varelse!

Av: frk

frk — Wed, 19 Dec 2007 07:39:26 +0000

Tackar för kommentaren och välkommen hit. Just i juletider uppdateras bloggen inte särskilt ofta. Det ska snart bli ändring på det. Så fort jag fått bort knäcksmeten från hårtopparna!

Av: Isabelle

Isabelle — Mon, 17 Dec 2007 15:16:35 +0000

Hej!!! Vad glad jag är att jag har hittat din blogg! Den är helt fantastisk och jag känner igen mig i så mycket!
Tack tack tack för att du har den!!!
Kram från en annan från planeten ADHD…

Av: frk

frk — Sun, 09 Dec 2007 11:48:05 +0000

Du kan skriva till frkf”snabela”live.se

Av: ...

... — Fri, 07 Dec 2007 14:41:29 +0000

hej hej hej.
jag skulle vilja maila till dig å ställa massa frågor som jag inte vill ställa här. sitter här framför dataskärmen med gråten i halsen å vill bara få en diagnos. få en förklaring till varför jag är så jädra kocko! kan du maila mig?

Av: Helene

Helene — Thu, 01 Nov 2007 14:55:33 +0000

….jag vill bara dela med mig av bra bildspel jag hittat;
http://www.attentiontrelleborg.se/ Klicka på bildspel i Powerpoint…

Av: Tant Rasch

Tant Rasch — Sat, 27 Oct 2007 18:58:51 +0000

Du glömde AMEN
Ja, låt oss få mogna i vår egen takt och glädjas åt när vi lyckas.
Fast… jag vill OCKSÅ se mig som jag är.
Det där med att acceptera är en svår bit…

Av: frÖken fÖrster

frÖken fÖrster — Tue, 11 Sep 2007 18:27:52 +0000

Haha…snacka om att bryta isen bland coolingarna. Men det klarade du kalas! När jag blir så där förvirrad och osäker bland mäniskor har jag tendens att bli clown. Gör bort mig medvetet eller spexar till det på något sätt, bara för att jag tycker det är bättre att folk skrattar åt mig än ser mig som ett UFO.
Iallafall så brukar det göra att andra människor blir avslappnade och lägger undan allt vad status och klyschor heter.

Av: Ny på jobbet.

Ny på jobbet. — Tue, 11 Sep 2007 15:51:57 +0000

Ok ADHD eller inte. Jobbar på ett uthyrnings företag hmm nya intryck ej stabilt tänker många mycket folk?!! JA. Kommer till ett ställe där lager killar är cola står i ring och studerar mig som man ska göra när man är 21 kliver fram presenterar mig John hej spelar ni tärning svar nej yatsy då svar ja har hänt. Ok sträck fram händerna alla ca 7 st killar gör det. Låtsas att jag läger en tärning i handen på er nu!! ok alla låtsas då sejer jag att det är dags å blunda skaka och kasta tärningen nu. Alla står och skakar samtidigt som dom blundar och en roppar i förtvivlan NEJ F. den dagen fick jag bara leenden av grabarna på lagret med skakande huvuden. Snacka om desperation att få känna att jag är med. Svårt att vara utanför lätt att skappa Jag har tänkt på denna sidan hella dagen på jobbet den är nr one nu för mig läser som bara däääääännnn. Tack

Av: Anna

Anna — Tue, 11 Sep 2007 07:48:08 +0000

Klottra det kan jag väl…! *S*
Han Jompa, som skrev här. Svårtläst men jisses vad jag kände igen mig. Igen.
Ingen ide att bli bitter på det man gjort utan bara ta nya tag och försöka inte göra om dikeskörningarna… Det går jussom lite fort ibland. Säjs det. JAG märker då ingenting….:)
För mig är det ju bara som vanligt. Jag trodde alla tänkte i pingpongform. Tills nyligen har jag fattat att det inte är så.
Ibland inser jag att jag har massor och lära och ibland tänker jag att; jag skiter i det. Det har ju gått förr…Då kommer jag på att jag faktiskt inte lyckats så bra.
En dag i taget.
En kram till alla som behöver den!

Av: Altså fröken förster Du!

Altså fröken förster Du! — Mon, 10 Sep 2007 18:47:29 +0000

Ja presis så hur hade det varigt om andra var tvugna att aceptera att man är handikappad utan handikapp tilstånd. Det hade la varigt enklast om man hade haft en bunt med femhundringar som man gick å rulla i handen med en sådan där tung guld klämma med bling bling bling på. Då hade man blit s++kad i r+++pan och väl bemött i alla samanhang. F+++n vad korkad jag har varigt stå där å ta skit för att andra tycker och anser att man gjort fell. Skulle haft en advokat inom sig men opps det har jag ju nu dags att vara sin egen advokat i detta sammhälle slut på att stå där å se dum ut… Tack för förståellsen Fröken

Av: frÖken fÖrster

frÖken fÖrster — Mon, 10 Sep 2007 15:23:56 +0000

Oj! Tack för ditt långa inlägg. Man blir lite snurrig av att läsa det, men jag förstår precis ändå och jag känner igen alla tankevurporna. Våra livsbanor har varit väldigt olika, men ändå har jag känt samma utanförskap som dig; att inte alltid förstå andra människor och att de inte kan/vill förstå mig och mina tankesnubblande och bubblande fantasi. MIn oförmåga att prioritera, sortera eller bry mig efer deras strukturerade tillvaro.
Men det är just det som förundrar mig nu, när du skriver så här – Hur hade det varit om alla andra hade tvingats förvränga sig själva inför oss ADHD:are lika mycket som vi tvingas förställa oss för att passa in i deras värld?

Av: Altså fröken förster Du!

Altså fröken förster Du! — Mon, 10 Sep 2007 14:30:25 +0000

Måste ju nästintil vara ett geni. Jag kan ju bara säga att läsa om dig som du beskriver social relationer trevlig lätt att bli omtyckt men är mest intreserad av att få tiden å gå. Det har jag alldrig fattat att ja står där å lysnar med snabba repliker samtidegt som jag planerar vad jag ska göra när samtalet tiden mötet är över. Det har i för sig varigt intresant att lära sig hur andra tänker men jag har kännt att min logiska förmåga i kombination med turbokraften i kroppen gjort mig kännt ett somm man säger utanför skap. det är ganska skönt att läsa om ni som vågar skriva om er själva Öva sig i att våga vara ärlig och slippa säga det som inbildningen i huvudet tror sig att andra vill höra. såla bort bland folk som kanske ej vill se att man utvecklas då deras roll helt plötsligt förändras och opps då behöver man ta hand om sig själv.31år kollar tillbaka på hur det såg ut tills i dag Jag har faktiskt ej tid att vara biter trots den väg jag har vandrat som jag ser det i dag skulle jag klarat av med denna hjälp som nu sker att undvikit omhändertagen av socialen LVU kriminalvård. förviring vad har jag gjort mot mig själv för att överleva. Jag har tagit från andra både det andra å första förtoendet. Självkänsla dålig men det har gått ändå. Det syns ju inte på mig och trevlig som jag är förtroende ingivande mm som andra sagt. I dag puslar jag lite varje dag och tycker att det finns ett gott garv i varje berättelse näst intill. Jag kann i allafall skratta då jag ser det på ett annat sätt då inpulserna har satt fart har det varigt galet tempo på mig när jag väll ladat ur. Svårt att berätta en livs historia för andra då den är så full av olika teman händellser jobb i alla slags roller. Kan mycket om mycket men saknar fördjupning i saker som jag pratar om. Lirar gittar å sjunger som om alsång på skansen. Kör bil som collynmcray. Tappar gärna bort mig själv på vägen men nu har jag ej tid att vara biter för det som hände tidigare utan släpper mer å mer på bromsen inuti och adhdar på både ICAafärer å jobbet. Snuriga dagar får vara snuriga ej samanhängande meningar i sociala relationer får vara ej samanhängande Alla fick ju en hjärna så det behöver ju ej vara just jag som ska fatta alla andra dom ska ju kunna fatta mig med. Och om dom ej gör det så varför ska jag känna mig dum dom kan väll få känna dom med så låtsas jag som inget är anorlunda utan bara är som jag är så får la andra skaffa sig kartan. Och om dom ej kan skaffa den och vill ha med mig att göra ändå så ska dom få den om jag får deras i utbyte. Fast lätast är det att bara vara med sig själv sitta här å drömma om ditt å datt ena dagen kebenikaise toppen andra stunder hur jag blir test förare åt bilföretag v75an går nog in i helgen waow då skaffar jag mig ett boing plan å reser run å glider på plajan helt orealistiskt men F++++ så skönt. Känslorna nerverna bara mumsar åt sig av livslusten. Så var det ju det man går ut möter leif och det var bätre för snacket. OBS jag har en psykolog. Nu varjag ärlig och långt blev det. Jompa

Av: MrArboc

MrArboc — Mon, 30 Jul 2007 09:39:08 +0000

Men var är du? Börjar nästan bli orolig!

Av: Voland

Voland — Thu, 26 Jul 2007 20:54:26 +0000

TACK för den här sidan. Har haft en adhd-diagnos i snart 10 år och har i princip aldrig delat den med någon annan i samma situation. Skäms fortfarande och tycker att det är mitt fel att jag har den. Att om jag bara hade valt annorlunda skulle jag vara annorlunda. Fast jag vet att det inte är så. Men den längsta vägen är den mellan hjärna och hjärta…

Av: Ingalill

Ingalill — Wed, 20 Jun 2007 13:51:20 +0000

Vilken härlig sida du har, klotterplanket var en rolig ide

Av: Jerry

Jerry — Sat, 09 Jun 2007 17:52:05 +0000

Vill skicka dig en stor varm kram!

Av: frÖken fÖrster

frÖken fÖrster — Sat, 19 May 2007 15:48:48 +0000

Jag också….glömmer bort att jag har ett klotterplank alltså!!Thihi….
Men jag blir lika glad varje gång någon skriver!!

Av: Vovva

Vovva — Sat, 19 May 2007 15:18:13 +0000

Visst, men jag glömmer bort det

Av: Dislocate

Dislocate — Sun, 29 Apr 2007 00:40:05 +0000

Jag känner två som heter Förster i efternamn…

Av: Vovva

Vovva — Fri, 27 Apr 2007 09:48:02 +0000

Jag instämmer verkligen med föregående talare/skrivare. När jag äntligen hittat din blogg så försvann du. Jag började undra om det var mitt fel – jag blir intresserad och vill läsa mer då försvinner det jag är intresserad av

Skämt å sido – Tack för att du är tillbaka.

Av: mysla

mysla — Tue, 24 Apr 2007 10:09:04 +0000

Vi trodde att du försvann! Vi blev så ledsna jag och MrA! Skönt att se dig igen!