Se mig för den jag är
Se mig för den jag är.
Jag är inte den där förkortningen.
Jag är människa.
Jag skäms inte för min diagnos, men jag är mycket mer än den.
Se på mig som jag ser på dig, medkännande och förstående.
Se bortom mitt udda beteende, bortom perioderna utan självkontroll, bortom mitt behov av rörelse och förändringar, bortom monotonin och rutinerna som jag måste ha. Se bortom min kaotiska röra här hemma och min bristande koncentration.
Ge mig utrymme, ge mig tid och mer än en chans.
Låt mig lära hur livet ska fungera för att jag ska må bra.
Hjälp mig med mitt självförtroende fastän jag inte är som de du kan se upp till. Låt mig få känna att jag duger fastän jag inte alltid passar in i ramarna. Älska mig även de värsta dagarna.
Försök förstå att jag verkligen försöker förändra mig. Ibland är det väldigt tufft.
Jag är fortfarande en människa.
Ge inte upp, jag behöver dig.
Jag kämpar verkligen för att passa in, för att kunna bli som han eller henne, som är så duktig och beundransvärd. Det ser så enkelt ut, det låter så enkelt, men för mig är det väldigt svårt.
Du vet, alla de där ”enkla sakerna”:
- Tyst!
- Sitt!
- Lyssna!
- Pilla inte på det där!
- Slappna av!
- Ta dig i kragen!
- Sluta dagdrömma!
- Avbryt inte hela tiden!
- Var inte arg alltid!
- Var inte taskig!
- Kan du inte göra som alla andra?
- Kommer du ihåg det där nu?
- Kan jag lita på det nu?
- Var har du lagt mina xxx?
- Lagom är bäst!
- Har du glömt det redan?
- Varför gör du aldrig nåt?
- Vad har du gjort hela dagen?
- Hur ser du ut egentligen?
- Du vill aldrig göra något!
- Du är aldrig nöjd!
- Du gnäller jämt!
- Du ska jämt säga emot!
- Du bryr dig inte om någon annan än dig själv!
- Hur kör du egentligen?
- Tappade du nycklarna nu igen?
- Är pengarna redan slut?
- Var har du varit? Varför skrev du inte en lapp?
- Varför svarar du inte i telefon?
Jag är fortfarande en människa, väldigt unik och mycket speciell.
Andra bloggar om: ADHD, ADD, anhörig, sambo, vuxna, barn, funktionshinder, tips
november 13th, 2007 at 8:28 f m
Tack så mycket för det här inlägget! Jag har skrivit ut det och ska sätta upp det hemma där jag ser det varje dag. Så jag aldrig glömmer att älska min son extra mycket hans värsta dagar.
november 13th, 2007 at 11:19 e m
Väldigt bra skrivet, jag genomgår en utredning just nu.
Träffade en läkare för ett tag sen som blev helt paff över att det inte hade tagits
upp tidigare.
Men allt pekar på att jag lider av ADD, då jag inte har så kraftiga ”jag måste flaxa med armarna hela tiden” Men jag känner igen mig på alla de där punkterna måste jag säga, man kan bli riktigt trött på sig själv ibland när man t.ex. tappar bort en räkning eller något.
november 14th, 2007 at 9:49 f m
…nog är det tröttsamt ibland.
Exempelvis när klockan ringer nästa dag för jag lagt mig på tok för sent, såg inte klart filmen men vad gjorde jag då egentligen heeeeeeeeela kvällen?!? Det har jag redan glömt.
november 21st, 2007 at 5:11 e m
hej, jag har en killkompis som har ADD. han är nästan som alla andra, men han är mer blyg och så. Han säger inte så mkt. men jag skulle vilja veta vad jag som kompis ska göra? han tar inte ens sin medicin! jag blir så orolig.. vad gör jag som kompis? vi står varandra nära. en orolig tjej. :/
november 28th, 2007 at 11:57 e m
Bästa jag läst på väldigt länge! Blir helt glad i hjärtat.. jag känner mig inte lika ensam längre på något konstigt sätt. jag fick reda på för ca 3 år sedan att jag hade grov ADHD, det kom som en chock men ändå var det så skönt att äntligen ha en diagnos, att veta att ”jaha, det är därför jag inte är som dom andra, det är därför jag inte kan göra allt som är självklart för andra” osv. får jag kopiera inlägget? jag hade aldrig kunnat beskriva det bättre än du gjort här. tänkte lägga in det i min blogg men då länkar jag såklart dig
november 29th, 2007 at 7:17 f m
Javisst! Inlägget är fritt att disponera för den som vill. Vill man göra det mer personligt och passande för just dig eller nån ADHD:are man känner är det helt okej. Vissa tappar kanske inte sina nycklar lika ofta som jag utan gör istället av med 52 högervantar varje vintersäsong.
november 29th, 2007 at 9:43 f m
hehe jag blev av med 3 husnycklar på 2 månader.. så det stämmer in perfekt på mig! allt stämmer in perfekt.. riktigt läskigt. det jag önskar mest är nog att jag hade kunnat tvinga mig själv till att göra saker jag verkligen inte vill men måste, men, det går inte. jag kan påbörja det lite smått men absolut aldrig slutföra det.. blir förbannad på mig själv, hehe