455 o1 o1

Debatten kring ADHD och ADD är över. Ö – V – E – R . Så gott som alla konventionella läkare, psykologer och utbildningsväsen i världen har dragit slutsatsen att ADHD och ADD existerar, och att barn och vuxna med funktionshindret förtjänar rätt hjälp och behandling. Ändå, på något konstigt sätt, verkar vår omvärld emellanåt vara fylld av självutnämnda ADHD/ADD-experter – som välmenande och lite skelheligt – insisterar på att belasta oss med sina oupplysta åsikter .Vi har alla hört åsikten: ”ADD är bullshit!” Kan människor inte ta ansvar för sitt eget agerande längre?” ”Det enda de där så kallade ADHD-ungarna behöver är ordentlig disciplin!” ”Läkemedelsföretagen uppfann ADHD/ADD så att de skulle kunna sälja centralstimulerande mediciner!” Bla bla bla bla………..

Man förväntar sig nästan att få höra så korkade kommentarer från illa informerade filmstjärnor(Tom Cruise) och popsångerskor(Britney)när de ställer upp i olika pratshower. Men vad händer när den där självutnämnde ADHD-experten råkar vara en god vän? Eller din dotters lärarinna? En arbetskollega – en chef eller ännu värre – någon i din egen familj?

Ord gör ont.  Självgoda kommentarer, felfinnare och pekfingrar kan få en ordentligt harmsen. Att diskutera ADHD/ADD kan vara lika känsligt som att vädra sina åsikter inom politik och religion. Resultatet blir en massa sårade känslor, man sätter upp försvarsmurar och relationen kan bli lidande av att man har olika ståndpunkter. I extrema fall kan det leda till att familjer splittras och att barnet/den vuxne aldrig får någon hjälp.

Ska man bita sig i tungan, när ens eget eller barnets funktionshinder blir ifrågasatt? Ska man göra ett skarpt genmäle? Ska man försöka rätta till den desorienterade  och självutnämnde experten? En riktig näsknäppa skulle kännas skönt, men det är förmodligen inte den bästa lösningen.

Här är de fem typerna av nejsägare och hur du kan svara dem när de dyker upp:

Skeptikern

Skeptikern förnekar existensen av ADHD och ADD, kallar diagnosen  en fantasi eller fantom  som skapades enbart som en ursäkt för att de dåliga föräldrarna skulle kunna lätta sitt tyngda samvete. Han håller fast vid att ADHD/ADD:n försvinner om föräldrarna bara kan få övertag över sina skitungar och hindrade dem från att löpa amok jämt.

Vad säger skeptikern om alla vuxna som har ADHD/ADD? ”De har aldrig tvingats  växa upp och ta ansvar för sina gärningar, de skyller hellre på en sjukdom.

Ingen ifrågasätter diabetes, hjärtsjukdomar, migran eller huvudvärk. Ändå finns det folk som inte vet bättre än att ifrågasätta ADHD/ADD som ett funktionshinder – trots att en stor mängd forskning påvisar att det är en neurobiologisk sjukdom som ungefär 5-10% av alla barn och 3-6% av alla vuxna lider av.

När man bemöter en skeptiker, kan man berätta för honom att den enda orsaken till att han inte tror på ADHD/ADD är att de förmodligen varit så lyckligt lottade att de aldrig behövt uppleva funktionshindret på nära håll. Varken i sig själva eller hos någon närstående. Om man som ADHD/ADD-person skulle kunna välja att kontrollera sitt liv och leverne så som en normalt fungerande människa,  då hade man gjort det!  Inget barn med ADHD/ADD skulle välja att bli socialt isolerad eller hela tiden bli bestraffad för att han är den han är!

Reella fakta är oftast den bästa ammunitionen mot Skeptikern. Skicka honom på ett möte hos Attention, prenumerera på deras tidning till honom eller ge kopior på några relevanta artiklar.

Om inte det hjälper kan man alltid vara sarkastisk: ”Gud, det måste kännas toppen att vara smartare än tusentals läkare, forskare och psykologer.”
 

Korsfararen

Korsfararen intar en jag-är-präktigare-än-dig- attityd. Han stoltserar inför vuxna eller föräldrar som antingen äter centralstimulerande medel själva eller ger det till sina barn. ” Jag skulle aldrig ta den där medicinen eller än mindre ge den till mina barn.” ”Ritalin är legaliserad bebiskokain.”
Faktum är att den ena studien efter den andra visar på att ADHD/ADD-medicin har en mycket positiv inverkan på bristande impulskontroll och koncentrationssvårigheter. Precis som alla andra läkemedel har de bieffekter – men ett beroende är INTE en bieffekt. I de flesta fall är den positiva effekten av medicineringen betydligt högre än riskerna. Ritalin har använts i över trettio år för att avhjälpa ADHD/ADD i olika delar av världen. Inte ens vissa vanliga mediciner mot astma, som man också ger väldigt små barn och inte känner till biverkningarna på,  har testats så mycket som Ritalin.

Man önskar förstås att folk inte tog för givet att en förälders beslut att medicinera sitt barn är förhastade. De flesta föräldrar tänker efter både två och tvåtusen gånger innan man godtar centralstimulerande behandling till barnen. I många fall är föräldrarna emot medicinering, men efter att ha sett effekterna, så förhåller man sig positiv. Ibland får man lära sig den hårda vägen och få egna erfarenheter innan man förkastar något helt. Så alla ni som inte själva har ett barn där ni kunnat bevittna före- och – efter skillnaden. Shot your cakehole!
Klargör för Korsfararen att för dig är inte behandlingen av ADHD/ADD med centralstimulerande något att skämmas över.  Medicineringen betyder inte att du är en lat eller inkompetent förälder. Det visar snarare på att du är en effektiv och engagerad förälder. Man behöver definitivt inte förklara får någon om varför man tillåter att barnet medicineras. Vad andra tycker är inte så viktigt. Man ska känna att man tar rätt beslut och att medicinen har de effekter man önskar.

Nästa gång du möter en Korsfarare som säger ”Jag skulle aldrig….” Så kan du svara ” Skulle du inte ta insulin om du hade diabetes?” ” Varför tycker du att jag inte ska unna mig själv/mitt barn korrekt medicinering?”

Jokern
Jokern ifrågasätter ADHD/ADD genom sarkasm  och låtsas som om hans gliringar är helt oskyldiga. En Joker kan tex säga ”Jag önskar att jag hade ADHD, då hade jag haft en ursäkt för mitt dåliga beteende” eller ”Skicka Ritalinet – jag skulle behöva en dos.”

Andra typer av skämt är att  göra fyndiga förvridningar av ADD-förkortningen och hävdar att den t.ex står för ”Adequate Discipline Deficiency.”

Meningen med sådana kommentarer är givetvis att ha roligt på din bekostnad. Men om du visar ilska eller förbittring, protesterar Jokern med ”Jag skojade bara.”

En selektiv tystnad kan vara ett bra sätt att bemöta Jokern. Så fort du märker att någon är obehaglig så välj att inte svara

Ostronet
Ostronet kan inte acceptera att någon person överhuvudtaget(inkluderat han själv eller hans barn) har ADHD eller ADD – även om motsatsen skulle kunna bevisas.

”Det är inget fel på mig,” säger han. ”Jag tar bara saker och ting som de kommer och låter mig inte bindas vid en massa måsten.”

Eller, som en respons till att hans barn blivit diagnosticerat med ADHD, kan han informera doktorn, ”Det är inget fel på min grabb, åtminstone inget som inte ett gott kok med stryk kan bota.”  I de här fallen spelar det ingen roll hur mycket läkare, lärare eller resten av familjen viftar med röd flagg. Ostronet kan inte(eller vill inte) acceptera en ADHD/ADD-diagnos.
Att acceptera diagnosen kan vara svårt, eftersom den räknas som en mentala sjukdom. Vissa människor t.o.m vägrar låta testa sig eftersom de inte står ut med tanken på att de har sådana arvsanlag i familjen.
Om du råkar ha gift dig med ett Ostron kan du säga ” Det här handlar inte om dig eller hur du känner inför ADHD/ADD. Det handlar om vårt barn och vad vi kan göra för att hjälpa henne.”  Det kanske tar ett tag, men förhoppningsvis kommer Ostronet ut från sandbanken där han gömt sig.
Domedagsprofeten

Domedagsprofeten spår en ödesmättad framtid för alla ADHD/ADD-barn och varnar för att de aldrig lever upp till någonting. De kommer alla att leva ett liv fyllt av misstag och besvikelse.

Domedagsprofeten bortser totalt från att människor med ADHD/ADD ofta är väldigt energiska, intelligent och kreativa. Barnen kanske inte växer upp och blir lika framgångsrika som Steven Spielberg eller Michael Jordan. Eller så blir de det!Både Spielberg och Jordan har ADHD. Förmodligen hade Thomas Edison, Agatha Christie, Beethoven, Henry Ford och van Gogh det också!
ADHD/ADD-människor kan leva ett rikt och produktivt liv. Vi är kanske inkonsekventa, och mindre produktiva, om man ser på kort sikt. Men vi är mer benägna att åstadkomma STORA ting genom vår passionerade och hyperfokuserade strävan efter stimulerande projekt. Det som ibland verkar vara ”out-of-topic” ,  så typiskt för oss,  kan emellanåt leda till nytänkande revolutionerande framsteg.
När man stöter på en domedagsprofet gäller det att ha ett starkt försvar. När jag möter en sådan dödgrävare brukar jag säga: ”Jag har färska idéer, ändlös energi och en olympiad-medalj i att hantera krävande uppgifter. Jag begriper inte hur folk utan ADHD klarar sig i vår bransch. ADHD är definitivt mitt bästa konkurransmedel.

Nästa gång du möter en Domedagsprofet, så vänd på steken. ” Om Richard Branson kan hantera både Virginia Records och Atlantic Airways, trots att han har ADHD, så oroar jag mig inte särskilt mycket för min son.” eller ” Om min dotter blir lika duktig som Whoopi Goldberg eller Suzanne Somers, som båda har ADHD, så är det helt okej för mig.”
Ingen tvekan om att ADHD/ADD gör det extra svårt att leva i den ”normal världen”. Men med rätt stöd och uppmuntran kan vi också leva länge och lyckligt. Kanske t.o.m ha ett extraordinärt liv

Andra bloggar om: ADHD, ADD, adhd, add, att leva med adhd, tips, debatt, svar på tal, svar, argument, medicinering, centralstimulerande

Detta inlägg postades fredag, september 21st, 2007 kl. 11:48 e m och är arkiverad under ADHD. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.