Vem är oskyldig?
SvD och DN berätta om hur folk demonstrerar utanför kommunhuset i Vetlanda. De vill att socialchefen Ola Götesson avgår efter att hans inkompetens uppdagades tack vare Uppdrag granskning.
Jag önskar att jag var där och kunde falla in i kören; Avgå, avgå, avgå! Men vad spelar det för roll nu? Såklart att man kan reagera och agera så här i efterhand. Men var fanns alla arga stämmor och energiska tillrop när flickan hade det som värst? Vem bjöd hem henne att bo hos sig? Vem såg till att hon hade kläder och skor?
Jag önskar allra mest att jag hade bott i Vetlanda under den här tiden och fått reda på vilken misär flickan levde i. Då hade det inte funnits mycket som kunde hindra mig från att åka och hämta flickan och ge henne en fristad.
När tröga socialchefer och andra märkliga instanser inte fungerar som de borde då måste vi vanliga människor ingripa och hjälpa varandra.
Det spelar ingen roll om det är dina barn eller mina. De är barn och det är varje vuxens plikt att hjälpa. Om inte polisen eller socialen reagerar, om varken telefonsamtal eller långa skriftliga anmälningar tas på allvar, vad gör du då? Ger upp eller tar saken i egna händer?
Litar vi så blint på att samhällets maktinstanser ska fungera och därför lägger vi vår egen medkänsla och människokärlek på hyllan? Behövs inte vanlig hederlig empati och handlingskraft bara för att det i varje kommun finns ett kommunhus där nissar springer runt i filttofflor och skvätter fikakaffe på varandra? Det är väl snarare så att ju fler hjälpinstanser vi har desto större avstånd mellan människors hjärtan.
louise, socialchef, vetlanda, engagemang, medmänsklighet, politik, tankar