BloggProffs

Första maj, arbetarna och alla de andra

 I Tomelilla ska Sverigedemokraterna demonstrera på första maj.  Det är den dag som de flesta anser vara arbetarnas dag. Men på senare år har även andra som vill göra sin röst hörd demonstrerat , visat upp eller marknadsfört sig själva. Det är väl det som ska ske i lilla skånska Tomelilla under morgondagen. Tydligen ska man slå på stort och partisekreteraren ska hålla tal.

Som uppvuxen i Sjöbo och med utländsk blod i ådrorna förvånas jag inte över att en marsch ska ske i Tomelilla.

Jag misstänker att man kommer få se en del välbekanta nunor från de som deltog i det tumultartade Karl XII-firandet i Lund under 80- och 90-talet. Nu har de förstås bytt arena och  ska marschera med sina  kala hjässor  genom Tomelilla som medelålders och respektabla män/kvinnor.  Från Sjöbohållet kan man ju föreställa sig att en och annan kommer för att applådera.Håhåjaja och jag som trodde att Australopithecus var utdöd sedan miljarder år tillbaka. Men de är ena sega rackare, de där träskopendlarna. De försvinner aldrig.

– Det var det jävligaste, utropar oppositionsrådet Jan-Erik Andersson (s). De slipper i alla fall inte in i Folkets park. Jag ska genast kontakta polisen om detta.

Men egentligen borde han inte vara förvånad, med tanke på omgivningarna och var den Österlenska befolkningen har sina sympatier. Inte är det hos socialdemokraterna inte…..nääää.

Historia  kring Första maj-firandet

Den första förstamajdemonstrationen i Stockholm 1890 samlade omkring 20 000 personer i tåget och på Gärdet var det inte mindre än 50 000 som lyssnade till talarna: socialisterna Hjalmar Branting, Hinke Bergegren, August Palm, R Hansen, P M Landin och K J Karlsson.

”I följd av ett beslut, enhälligt fattat på den internationella arbetarkongress, som förlidet år hölls i Paris, ha vi idag, den 1 maj 1890, i likhet med hela Europas och Amerikas klassmedvetna proletariat, samlats till en världsdemonstration för lagstadgad 8-timmarsarbetsdag.”

Dessa ord är hämtade ur den resolution som antogs på Ladugårdsgärdet i Stockholm vid Sveriges allra första förstamajdemonstration.

I början av 1900-talet var det inte ovanligt att SAC, kommunisterna (nuvarande Vänsterpartiet) och Socialdemokraterna samlades i ett gemensamt tåg.

Första maj är allmän helgdag i Sverige sedan 1939. Fram till 2005 var första maj den enda av Sveriges allmänna helgdagar som inte hade någon koppling till, eller sammanföll med, Svenska kyrkans kyrkoår. Sedan 2005 är även nationaldagen allmän, icke-kristen helgdag.

Under andra världskriget fick första maj en nationell karaktär. Socialdemokrater och borgerliga manifesterade nationell enighet på första maj genom att tillsammans gå i ett medborgartåg under parollen ”För Sveriges fred och oberoende”.

Från 1969 och några år framåt hade KFML(senare SKP) och VPK egna första maj demonstrationer i Stockholm och några andra större orter som konkurrerade med socialdemokraternas.

Demonstrationer andra än arbetarrörelsens

På 2000-talet har andra partier än de socialistiska med allt större engagemang börjat använda första maj för att manifestera sin politik. Bland annat har Kristdemokraterna i Uppsala under flera år ordnat marscher på första maj för ”rättvisa i barnomsorgen”. År 2006 lockade detta tåg 1 200 deltagare, vilket var drygt 300 fler än vad Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Syndikalisterna tillsammans samlade i sina separata manifestationer i Uppsala. Vissa pekar på att den stora uppslutningen kan bero på att Livets Ord har en stark förankring i staden.  Även enfrågegrupper har på senare år arrangerat manifestationer på första maj, ett exempel är Piratbyrån som sedan 2004 arrangerat manifestationer på första maj.

, , , , , , , ,

2 Kommentarer till “Första maj, arbetarna och alla de andra”

  1. Jonas Gifting Säger:

    Arbetare har ingenting med 1:a maj att göra. Det är sossarnas och fack-maffians osmakliga julafton.

    http://anti-oppositionen.blogspot.com/2007/04/frsta-maj-maffians-dag.html

  2. elisabeth Säger:

    Och jag som använde dagen till att putsa fönster.. Jag borde förståss varit runt och demonstrerat idag men vet inte vilket tåg jag skulle gå till.. Tänk om arbetarörelsen kunde återgå till ett enda samlat tåg, då skulle jag genast sluta upp. För med mina 25 år inom Metallarbetarförbundet (ja jag vet att de har bytt namn) så känner jag absolut samhörighet med en ARBETAR-dag – inte med en massa pseudo-tåg. Särskilt inte bruna sådana. FYYY . Den gamla INTERNATIONALEN håller än, mer aktuell än någonsin de gammaldags orden till trots..

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu